Bokrecension: Recension: Down Under av Johan Ehn

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Vad Àr vÀl juni mÄnad utan lite Pride-lÀsning! Det hÀr Àr en bok som jag fick nys om eftersom jag lÀst Mats Strandberg, och följer honom pÄ lite olika sociala medier. Författaren till den hÀr boken Àr nÀmligen gift med Mats, och pÄ beskrivningen lÀt det som en intressant roman. Dessutom tycker jag verkligen om omslaget!

NittonĂ„rige Jim Ă€r pĂ„ flykt. Efter nĂ„gra turbulenta hĂ€ndelser i Stockholm har han bestĂ€mt sig för att Ă„ka till Nya Zeeland pĂ„ obestĂ€md tid. Han flyttar in hos sin farbror och hans fru och till en början verkar allting gĂ„ bra – han fĂ„r ett jobb, börjar lĂ€ra kĂ€nna sina kusiner och lĂ€r sig att köra pĂ„ “fel” sida av vĂ€gen. Men allting förĂ€ndras nĂ€r hans farbror lĂ€ser nĂ„gra av hans brev och inser att Jim Ă€r homosexuell. Efter att ha blivit utslĂ€ngd Ă€r Jim alldeles ensam i ett frĂ€mmande land dĂ€r ingen han kĂ€nner vill veta av honom, och hem vill han inte heller Ă„ka. Det Ă€r början till en hĂ€ndelserik resa för Jim över hela Nya Zeeland, som kantas av ensamhet, Ă„ngest och droger, men ocksĂ„ av nya vĂ€nner, en ny sjĂ€lvstĂ€ndighet och kanske ocksĂ„ förlĂ„telse.

Trots att Down Under Ă€r en ungdomsbok kĂ€nns den inte alltid som en, iallafall inte rent handlingsmĂ€ssigt. Boken Ă€r till stor del sjĂ€lvbiografisk och utspelar sig dĂ€rmed inte i nutid, utan Ă€ger rum under Ă„ttiotalet, varvat med tillbakablickar pĂ„ Jims barndom och ungdom fram tills att han lĂ€mnar Sverige, vilket skiljer den lite Ă„t frĂ„n majoriteten av ungdomsböcker som ofta Ă€r starkt förankrade i nutid. Och jag gillar faktiskt det, sĂ€rskilt i kombination med hur det var att vĂ€xa upp och leva som homosexuell man för inte alls sĂ€rskilt lĂ€nge sedan. Det blir en tydlig och viktig pĂ„minnelse om hur mycket mindre accepterat det var, för bara nĂ„gra fĂ„ Ă„rtionden sedan.

Tillbakablickarna som utgör ungefÀr hÀlften av boken Àr till en början titulerade med vilken klass Jim gÄr i, och de tidigaste av dem tycker jag Àrligt talat inte tillför sÀrskilt mycket. Det Àr skildring av mobbning som jag kÀnner igen och Àven om det Àr tragiskt blir det ocksÄ ganska förutsÀgbart för mig som lÀsare, och inte sÀrskilt spÀnnande att ta sig an. Ofta fÄr jag istÀllet kÀnslan av att de dÀr rÀtt platta beskrivningarna av de hemska mobbarna och den fruktansvÀrda ensamheten Àr en rÀtt bitter uppgörelse som spelar större roll för författaren Àn för lÀsaren. Det Àr först nÀr tillbakablickarna börjar handla om hÀndelserna som fick Jim att lÀmna Sverige som de börjar fylla en funktion för mig, och framÄt slutet blir tillbakablickarna snarare som en parallell berÀttelse som ger ett bra djup Ät bokens narrativ.

Rent sprĂ„kligt har jag haft ganska svĂ„rt för Down Under, som bĂ€r rĂ€tt ordentliga spĂ„r av att vara en debutroman. SprĂ„ket Ă€r lite lamt, i brist pĂ„ bĂ€ttre ord osĂ€kert, och jag blir fort ganska frustrerad av det. Ordval som “fasen ocksĂ„â€ ger en sĂ„ stel skildring av Jim att jag nĂ€stan blir full i skratt. Han kĂ€nns som en platt pappersdocka som författaren inte riktigt lyckats blĂ„sa liv i och jag har svĂ„rt för att se honom som en dynamisk karaktĂ€r. IstĂ€llet fĂ„r han och dĂ€rmed hela berĂ€ttelsen en aura av att vara hĂ„rt konstruerade och stela. Dessutom lĂ€mnas det ingenting Ă„t lĂ€saren sjĂ€lv, utan allt skrivs pĂ„ lĂ€sarens nĂ€sa, rakt upp och ned, och ocksĂ„ detta bidrar till kĂ€nslan av att boken Ă€r en förklarande, lite stel sjĂ€lvbiografi snarare Ă€n en roman. Att varje kapitel inleds med ett mer eller mindre vĂ€lvalt citat ur en lĂ„ttext kĂ€nns ocksĂ„ ganska forcerat och onödigt. Vad Ă€r vitsen med att inleda ett kapitel med “Do you come from a land down under?”? Ja, inte vet jag.

Kort sagt har den hÀr boken bÄde bra och dÄliga sidor. Jag gillar hur den Àr en ungdomsroman som utspelar sig nÄgra Är tillbaka, och jag uppskattar vad det tillför i genren av hbtq+-böcker i ungdomshyllan. Men jag personligen tycker att boken Àr hyfsat trist och hittar ingen spÀnning i att lÀsa den. SprÄket Àr tamt och skriver mig pÄ nÀsan, och det Àr kanske just det som jag har störst problem med. En yngre, mindre van lÀsare skulle kanske uppskatta tonen mer, men för mig blir det rÀtt torr lÀsning. Mitt intryck Àr att det hÀr Àr en bok som vacklar lite vÀl nÀra randen till att vara en sjÀlvbiografi i bÄde sitt upplÀgg, sin ton och sitt sprÄk, och dÄ frÄgar jag till slut mig sjÀlv varför den inte kunde fÄ vara det.

“Down Under”, 2017

InlÀgg senast uppdaterat: 13 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇