Bokrecension: Pyramiden

Beräknad lästid: 2 minuter ⏳

Henning Mankell behöver ingen närmare presentation. Tyvärr så gick han bort för 5 år sedan och Sverige har förlorat en av sina största författare genom tiderna. På 80- och 90-talen läste jag hans böcker om Kurt Wallander och nu har jag gjort en nostalgiresa och läst om boken Pyramiden. 

Den här Wallander-boken är annorlunda gentemot de andra. Här får vi en tillbakablick på Wallanders liv som polis och hur han formades till den han är i de senare böckerna. I fyra berättelser – inte noveller – får vi stämma möte med Wallander. I den första är han en nybakad polis, sedan får vi följa honom ca 20 år framåt i olika fall som han ansvarar för; en grannes dödsfall som kanske inte var självmord, en mystisk man som dör helt plötsligt i en taxi, en brrutalt mördad fotograf, samt titelberättelsen som kommer sist och handlar om ett störtat plan samt två innebrända äldre kvinnor.  Som vanligt briljerar Mankell, hans Kurt Wallander-böcker är ju också hans mest populära. Men jag förstår inte riktigt upplägget. Varför 4 mordfall? Baksidestexten är förvirrande för den visar på inget sätt att det handlar om olika fall, så när man börjar läsa och upptäcker att det inte alls handlar om plan och mordbränder så tänker man att detta på något sätt ändå hänger ihop och att man i slutet får reda på hur. Sedan kommer en ny berättelse och man undrar hur även denna ska höra ihop med den andra, osv.  Nej, jag tror inte berättelserna hänger ihop på något annat sätt än att de visar hur Wallander har formats till den polis han är i de senare böckerna. Hade detta stått i baksidestexten hade förvirring kunnat avhjälpas.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022