Bokrecension: Ordens makt

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Titel: Boktjuven

Författare: Markus Zusak

Läst språk: Svenska

Antal sidor: 582

Genre: Roman

Liesel Meminger är Boktjuven. I bokens inledning stöter hon på Döden (med stort D eftersom det rör sig om en kroppslig person) när han tar med sig hennes döde lillebror som hostat sig ner i graven på ett tåg. De är på väg till sina nya fosterföräldrar, men det blir bara en av dem som kommer fram. Brodern begravs i en by på vägen och en av dödgrävarna tappar en bok i snön. Det blir den första bok som Boktjuven stjäl.

Liesel (namnet Liesel får mig alltid att tänka på den äldsta systern i syskonskaran von Trapp i Sound of music… Den här Liesel är dock miltals ifrån den käcka Liesel von Trapp – Liesel Meminger är en okuvlig, men ganska ynklig varelse utseendemässigt) hamnar hon paret Hubermann; en bullrig, färgstark, råbarkad Rosa och hennes ödmjuke, dragspelande man Hans. Bland grannarna finns Liesels snart bästa vän Rudy Steiner, som är hennes fotbollspartner, stöldkompanjon och nästan, men inte riktigt, hennes älskade.

Varje natt plågas Liesel av drömmar om sin döde bror. Hans Hubermann finns ständigt vid hennes sängkant, tröstar och tvättar nerkissade lakan. Det är han som upptäcker att hon fortfarande inte kan läsa och varje natt efter mardrömmarna övar de läsning tillsammans i Liesels stulna dödgrävarbok. Böcker visar sig vara Liesels stora passion och med jämna mellanrum stjäl hon en ny bok. Hon konstaterar snart att ordens makt både kan förföra och förgöra.

Livet blir alltmer komplicerat när Hans Hubermann måste infria ett löfte han gav som ung, överlevande soldat. En ung judisk man dyker upp på deras tröskel, jagad av myndigheterna, och de tar motvilligt emot honom. Max, som han heter, visar sig vara precis vad Liesel behöver.

Markus Zusak är en fantastiskt skicklig författare. Han briljerar med sina välformulerade meningar och själfullt sammanvävda historia. Hela tiden ingjuter Zusak en känsla av en annalkande katastrof, kanske desto mer effektivt eftersom det är döden som berättar historian ur sin och Liesels perspektiv. De små passusen som är skrivna i fet stil och blandar allt från små tankekorn till utdrag ur ordböcker är genial och bidrar till att boken blir väldigt lättläst, trots sina över 500 sidor.

Personporträtten är mästerligt utmejslade och trovärdiga och man förälskar sig i den ena personen efter den andra. Det här en bok som kommer att leva kvar i minnet en lång tid framöver!

Inlägg senast uppdaterat: 14 februari, 2022