Bokrecension: Mannen i bilen

Beräknad lästid: < 1 minut ⏳

Jag har läst Ilmar Taskas bok Mannen i bilen. En pojke bor med sina föräldrar. Mamman förmanar hela tiden pojken, pappan gömmer sig i kammaren och går aldrig ut. En dag när pojken leker ute, kommer en fin bil körandes. Mannen som kör börjar prata med pojken. Något som liknar vänskap – fast det är det inte, men det kan ju inte pojken veta, han är för liten för att förstå –  växer fram. Så försvinner pappan och efter ett tag även mamman. Pojken måste klara sig själv i ett samhälle där individen suddas ut till fördel för kollektivet. 

Boken handlar om hur det var att leva bakom järnridån. Handlingen utspelar sig i Estlands huvudstad Tallinn. Året är 1946 och Stalins ögon och öron är överallt. Oliktänkande är ett virus som måste utrotas och likformigheten främjas. Författaren har verkligen levandegjort det dåtida samhället och ur flera perspektiv; vuxen, barn, förtryckare och förtryckt.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022