Bokrecension: Jag, Selma och Jerusalem

BerĂ€knad lĂ€stid: 3 minuter ⏳

Jerusalem
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers förlag
UtgivningsÄr: 1901
Köp boken, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Förr i tiden var mÀnniskorna stolta, principfasta och hedervÀrda. Det Àr iallafall sÄ de portrÀtteras i Selma Lagerlöfs Jerusalem. Lagerlöf inspirerades att skriva om bönderna frÄn NÄs i Dalarna som anslöt sig till en amerikansk sekt och emigrerade till Jerusalem efter det att hon lÀst om dem i tidningen. Hon besökte till och med Jerusalem för att kunna göra berÀttelsen rÀttvisa. Resultatet blev den tvÄdelade romanen Jerusalem, varav jag lÀst första delen.

Jerusalem Àr, likt Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien, uppbyggd av relativt korta kapitel som vart och ett Àr som en berÀttelse i berÀttelsen, hÀr en samling anekdoter om slÀkterna runt den stora IngmarsgÄrden i NÄs. En kort sammanfattning ger följande: De som handlat illa gÄr det ont för och de som gjort gott fÄr det alltid bra till slut.

Till en början var jag kanske inte helt sÄld pÄ tanken att lÀsa om ett religiöst samfund i slutet av 1800-talet, men berÀttelsen vÀxte pÄ mig. En intressant aspekt Àr hur Lagerlöf skildrar mÀnniskornas levnadsvillkor pÄ ett sÄdant sÀtt att jag förstÄr hur bönderna fann sin religiösa övertygelse och var villiga att sÀlja slÀktgÄrden för att emigrera till Jerusalem. Lagerlöfs magiska realism, likt den du finner i Gösta Berglings saga, finns det ocksÄ fragment av, inte minst i ur hon portrÀtterar mÀnniskornas vidskeplighet och folktro.

Det Àr onekligen sÄ att de romaner som skildrar en svunnen tid sÀtter vÄrt moderna liv i ett annat perspektiv och Jerusalem Àr inget undantag. Inte minst slÄs jag av det definitiva i mÀnniskornas tillvaro, som att Stor Ingmar vet att han kommer att dö efter att han skadat sig illa, men tvingas dö lÄngsamt under flera dagar, och att den som emigrerar aldrig kommer att Äterse sitt hemland. NÀr del ett slutar med emigranternas avresa och avsked Àr det högtidligt och vackert och jag glimtar för en stund hur de mÄste ha varit att lÀmna sitt hemland i slutet av 1800-talet:
PÄ bron fanns inte en mÀnniska, som kunde höra dem. Det var deras hemlands blÄa kullar, Àlvens grÄa vatten och de bugande trÀden, som de sjöng till. De skulle aldrig se dem mer, och ur strupar, som tillsnördes av grÄt, trÀngde avskedssÄngen.

InlÀgg senast uppdaterat: 17 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇