Beräknad lästid: 4 minuter ⏳

Tankar

Jag har lyssnat eller läst många böcker inom true crime. Intresset för genren började någon gång för cirka tio år sedan när jag på impuls köpte boken Svensk maffia. Därefter har jag genom litteraturen tagit mig igenom knarkträsk, organiserad brottslighet, trasiga människoöden, rikedom, lojalitet, svek och vänskap. Många historier har flutit samman och jag har svårt att särskilja dem åt. Vissa etsar sig dock fast, så som Simon Hägglunds böcker. Nu har jag en till sådan bok, nämligen gangsterprinsessan.

Boken

Gangsterprinsessan är baserad på verkliga händelser och det framgår naturligtvis inte vad som är sant och fiktion. Vi får följa huvudpersonen Sara genom vad som närmast kan beskrivas som ett fullständigt jävla kaos genom helvetets samtliga cirklar. Sara växer upp i Bergsjön under tuffa förhållanden. Eller ska man säga totalt brutala?
Föräldrarna är missbrukare, dysfunktionella och utsätter familjen för psykisk och fysisk misshandel av den grövre graden. Det är stundtals så vidrigt att jag överväger att släppa skiten och lyssna på något annat men samtidigt påminner jag mig själv att, just denna delen kanske är fiktion. Detta blir min försvarsmur mot det hemska genom hela boken. Samtidigt upplever jag att jag på ett sätt har en skyldighet att ta del av detta, där i min fina villa med två bilar utanför, en fantastisk dotter som sitter bland sina leksaker och skrattar medan jag lagar middag åt familjen och funderar över helgens aktiviteter och kvällens avkoppling vid mitt Playstation. Just det, boken tar fram den sidan ur mig. Medvetenheten om hur bra man egentligen har det och tacksamheten över detta.

Nåväl, Sara växer såsmåningom upp och dras med ett eget drogmissbruk. Från snatteri, inbrott och bilstöld, dras hon in i grövre brottslighet och blir tillslut själv knarkkurir, människosmugglare och avtjänar fängelsestraff både i och utanför Sverige. Genom livet träffar hon mängder människor inom den undre världen och får uppleva den smuts som genomsyrar dessa strukturer. Från första parkett.

Jag väljer medvetet att inte skriva mer ingående om detaljerna kring brotten, personerna och händelserna i boken. Det är ingen mening för det är så mycket. Det är i min mening inte heller så intressant om Sara stjäl tre bilar eller fem bilar, om hon tar amfetamin eller någon annan drog. Det är detaljer. För mig är det intressanta mekanismerna bakom en kriminell livsstil. Normaliseringen av det onormala.

Jag har sett diskussioner på nätet där ett läger pekar på Saras aktiva val, medan det andra pratar om strukturer i samhället. Det hela blir politiserad i en individualistisk/liberal högerhållning och en sociologisk/solidarisk vänsterhållning. Visst är diskussionen intressant och relevant men man ska ändå inte glömma att boken inte handlar om förklaringar utan är en skildring av en ung människas resa genom fördärvet och jag rekommenderar ett sådant förhållningssätt när man läser den. Oavsett skäl så finns faktumet där. Fan är ritad på väggen vare sig vi vill eller inte.

Språket i boken är bra och flyter på. Uppläsningen lika så. På detta plan lämnar Gangsterprinsessan inget mer att önska.

Betyg

En mycket rörande berättelse, verkligen. Varje gång någon ber mig om boktips så tar jag upp denna. Det är en viktig bok som har en högst ödmjukande effekt. Är det ens ett ord? Den kan säkert vara för rå och explicit för vissa läsare men det är ju en högst subjektiv sak. Uppläsning och språk sitter där det ska.

Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022