Bokrecension: En vän som heter Mia

Beräknad lästid: 5 minuter ⏳

Hej!


En vän som heter Mia och handlar om huvudpersonen Lina. Boken är 90 sidor, det är en hyfsat stor text och genre är drama. Författaren till boken heter Peter Pohl och han är en svensk författare. Han har skrivit många andra böcker, men tre av dem är: Tusen kulor, Dig blir det aldrig något av och Men jag glömmer dig inte.

Lina är 11 år och har en lillebror som heter Ola. Lina vet att det är något som är fel hemma. Det har hon vetat länge nu. Hon försöker skydda lillebror mot det och säger bara att det har dåligt med pengar. Men det är mer som är fel. Mer, mer, mer! Ibland mår deras mamma bra, men när hon knappt kan prata och det står en spritflaska bredvid henne, vet Lina att hon som vanligt dricker. Ibland åker hon på stryk. Som den gången då hon glömde låsa dörren. Mamma blev vansinnig och slog Lina. Men dagarna hon är nykter är det mer normalt, men mamma då är mamma så trött. Lina har också en vän i skolan som heter Mia. Hon pratar jämt om hur bra det är med alla hennes syskon där hemma. Allt är så fruktansvärt bra i hennes familj. Nästan för bra!  De har varit kompisar en tid nu, men Lina har inte vågat säga något om att hennes mamma dricker. Förskolelärarna frågar jämt varför hon hämtar lillebror och inte mamma. Lina ljuger och lyckas slingra sig ur situationen. Men hon blir rädd den natten då hon är ensam och mamma tar hem en karl, ett sådant där fyllo utanför Systemet. Han bankar och slår på dörren och vill slå Lina. Mamma skriker och försöker få ut henne och Lina lyckas springa ut. Hon flyr… flyr för glatta livet. Vart ska hon ta vägen i den kyliga nattluften? Hon är rädd, mycket rädd. Ska hon våga gå hem till Mia för första gången?
Den här berättelsen handlar om hur det är att ljuga för alla att man inte har problem hemma och att få bära upp tyngden som äldsta barnet alldeles ensam. Och hur det är att ha tunga stenar i hjärtat och att ha taggtråd i magen. Det är en väldigt fin och vacker berättelse trots att den är väldigt mörk och gripande. Egentligen kanske inte Mia heller har det så bra som hon säger?  

Boken är trots allt bara 90 sidor och det räcker för att få veta hur hemsk den där tystnaden är på morgonen när Linas mamma sover för att hon varit full. Jag tycker att den går in i ens själ för att stanna där ett långt tag. Den här boken har en stark mening och just för att författaren Peter skrev den här för att bevisa att man inte ska vara ensam med ett problem. Man ska alltid säga det till någon för att lätta på hjärtat. Dessutom är man aldrig någonsin ensam om ett problem.

Språket är bra och jag skulle kunna gämföra det med Evermore (se recension). Jag tycker språket är ungdomligt och berättelsen går snabbt framåt, utan olika meningslösa text-stycken för att förlänga den.

Karaktärerna kan jag tycka är lite ytliga, som Mia (Linas kompis). Vissa gånger säger hon det som jag inte alls hade trott att hon skulle säga. Vilket får mig att tycka att det förstör innehållet lite. Men i helhet tycker jag att boken är bra och gripande.

Betygen jag ger blir 7 av 10. Inte en av de bästa böcker jag har läst, men absolut en av de böcker jag skulle kunna läsa om. Den är väldigt gripande och man får en stor inblick i allt elände. Men emellanåt är den också rolig, vilket är bra.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag på 1MiljonBoktips.se 😲
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du måste bekräfta din prenumeration via e-post för att delta i tävlingen. Vi skickar aldrig skräppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda på mer i vår Integritetspolicy.

Har du läst någon bok som är nämnd i inlägget? Lämna din recension nedan 👇