Bokrecension: Aska

Beräknad lästid: 2 minuter ⏳

Ragnar Jónassons andra del i Den mörka Island-serien heter Aska. En man hittas brutalt ihjälsslagen. En ung journalist bestämmer sig för att forska vidare i saken och på så sätt även premiera sin egen inte helt lysande karriär. Poliserna Ari och Tómas kommer att få brottas med denna mordhistoria samtidigt som ett vulkanutbrott lamslår hela Europa och sätter Island på kartan (ja, det handlar om vulkanutbrotten 2010, boken skrevs för 11 år sedan men har inte utkommit på svenska förrän nu). 

https://380d2b7c94864010711d8ee6ccc928e4.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.html  Det synes mig som om alla karaktärerna i denna berättelse har en något egen agenda och jag kan inte heller säga att jag fattar sympati för någon av dom direkt, just pga detta. Alla har något att dölja, även de som skall vara lagens väktare. Å andra sidan är det väl så livet är – ingen är perfekt. Alla har vi mer eller minde skelett i garderoben. Eller? Nej, att säga så är att förminska individen och dra alla över en kam. Med detta sagt så måste jag ändå säga att hela intrigen är väldigt finurligt uppbyggd, just på grund av det förhållandet att alla har något att dölja. Personernas liv överlappar ibland varandra ochpåverkar omedvetet varandra. https://380d2b7c94864010711d8ee6ccc928e4.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-38/html/container.htmlJónasson är en av Islands hetaste författare och jag kan förstå varför, men om han vill behålla mitt intresse så får han jobba mer på karaktärernas personlighet (även om jag förstår varför han lagt upp det som han gjort; att ingen är antingen eller, god eller ond, utan att de flesta är lite både och) samt låta lite mindre styltig och stolpig i sitt språk.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022