Bokrecension: Antiloper

Beräknad lästid: 3 minuter ⏳

Har du tänkt på att vi nog aldrig hade lärt känna varandra, om vi inte hade blivit det udda par som blev över, om det inte blivit du som stod framför mig den där första dagen på gymnasiet. Jag hade hoppats på någon annan, kanske någon med converseskor. Du hade blåjeans och joggingskor och såg helt frågande på min svarta T-shirt som jag tryckt själv med titeln på Kents bästa skiva, Hagnesta Hill. Så att ingen skulle missa att jag inte var någon nörd à la Eccoskor och Så ska det låta på fredagar. 
    Jag ville att andra skulle uppleva mig som bohem, någon som var speciell. Ibland var jag så kaxig att jag tänkte mig som över dem, att de inte kunde nå mig med sitt banala prat om alla sina trångsynta idéer. Sådant var inte viktigt för mig. Men du tog på dig kläder bara för att du var tvungen. Inte heller valde du musik för att ge uttryck för någon slags personlighet. Du hade ju bara tagit efter din pappas musiksmak med töntiga låtar som Hooked on a feeling. Men just därför började jag gilla dig. För att du varken var indie, bohem, hårdrockare, emo eller mainstream. Du var en människa, och jag skulle aldrig bli lika äkta som du, Ellen.

Ellen och Astrid är bästa vänner nu och för alltid, tror de. Tills något händer med Ellen som tar henne bort från världen och bort från Astrid.

Jag hittade lappen bakom elementet. Rullgardinstråden hade fastnat, och det var då jag såg den. En gul post-it. Du är min bästa vän står det, med din handstil. Jag har suttit med den i handen i fem timmar nu. Jag skulle kunna börja gå nu, om det ändå betydde någonting.


Förstår du inte, Astrid…


Du är mitt syre.

Jag tycker “Antiloper” är en helt underbar bok! Den är verklighetstrogen, sorglig, och mycket mer på samma gång. Det är också roligt att den utspelar sig på platser jag varit: London och Växjö. Växjö bor jag ju nästan i, så det är kul att veta vilka affärerna är och vilken gunga de gungar på i Linnéparken.
    Den var jättebra skriven, i både jag och du-form. Språket är verkligen jättefint, poetiskt.
    Jag rekommenderar verkligen den här boken. Men den är hur sorglig som helst.

Inlägg senast uppdaterat: 15 februari, 2022