Bokrecension: Anne Franks dagbok av Anne Frank

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Att jag inte lÀst Anne Franks dagbok har lÀnge verkat helt befÀngt för mig, men det finns en hel del saker som har hÄllit mig ifrÄn boken.

En av dem har utan tvekan varit att den inte intresserat mig sĂ„ mycket som den borde – nĂ€r jag var yngre sĂ„g jag helt enkelt inte poĂ€ngen i att lĂ€sa en bok man Ă€ndĂ„ visste nĂ€stan allting om.

Den andra anledningen Ă€r att jag alltid haft vĂ€ldigt svĂ„rt för brevromaner och dagböcker, hur engagerande och viktiga de Ă€n mĂ„ vara. ÄndĂ„ har jag de sista Ă„ren kĂ€nt att en Anne Frank-formad lucka funnits i min lĂ€sning, och att det helt enkelt Ă€r en bok som mĂ„ste lĂ€sas.

Anne Frank fĂ„r pĂ„ sin trettonĂ„rsdag en dagbok, som hon kallar Kitty och börjar anförtro sig Ă„t som till en vĂ€n. Året Ă€r 1942 och Tyskland har ockuperat Holland dĂ€r hon bor.

Eftersom familjen Àr judar gÄr de samma Är under jorden, och gömmer sig tillsammans med fyra andra judar i ett gÄrdshus i Amsterdam. Anne för dagbok under hela vistelsen, fram tills augusti 1944 nÀr gömstÀllet avslöjas.

Hon förs till koncentrationslÀgret Bergen-Belsen, dÀr hon dör kort innan hon ska fylla sexton.

Jag har valt att lÀsa Anne Franks dagbok i den oavkortade och nyöversatta utgÄvan som kom pÄ svenska 2005.

Den första svenska boken Àr nÀmligen baserad pÄ en bristfÀllig tysk översÀttning, som dessutom saknar vissa delar som inte ansÄgs passande nÀr boken först publicerades. Annes tankar om sexualitet och hennes ofta hÄrda ord om sin mamma har tagits bort, men Àr Äterinförda i den hÀr utgÄvan, vilket jag tyckte kÀndes viktigt.

LĂ€sningen av Anne Franks dagbok Àr bĂ„de vad jag förvĂ€ntat mig och samtidigt inte. En sak kan jag lugnt sĂ€ga – jag hade aldrig skrivit sĂ„ insiktsfullt och utvecklat som trettonĂ„ring!

Jag Àr, boken igenom, imponerad av Annes formuleringar, hennes tankar och filosoferande, ocksÄ de gÄnger nÀr hon har lite hybris eller Àr dramatisk. Hon Àgnar mycket tid Ät att beskriva de grÀl och smÄ fiendskaper som tilldrar sig bland de gömda som lever sÄ tÀtt inpÄ varandra, och Ät att blicka in i sitt eget och de andras sjÀlsliv.

Mer Àn nÄgot annat slÄs jag av hur nÀra Anne jag som lÀsare kÀnner mig, hur mycket jag kan relatera till en flicka som sitter instÀngd i ett hus i Amsterdam och som funderar pÄ livet, framtiden, familjen och kÀrleken för sjuttio Är sedan. Hennes skildringar Àr ibland filosofiska, ibland sentimentala, ibland babbliga, ofta fulla av sÄdana tankar man umgÄs med i tonÄren.

Det Àr tydligt att Anne Àr en tÀnkande och filosoferande mÀnniska, och med det har hon Ästadkommit en bok som vittnar om den intellektuella ungdomen, lÄngt mer komplicerad Àn den ofta antas vara. Att fÄ följa henne frÄn tretton till femton Àr en resa bÄde sjÀlsligt och sprÄkligt.

Men sĂ„ slĂ„s man om och om igen av det absurda i hennes situation – det Ă€r en fĂ€ngslad flicka som skriver inifrĂ„n ett hus hon inte fĂ„r lov att lĂ€mna, en tonĂ„r som ska levas i tystnad och skrĂ€ck bakom fördragna gardiner och lönndörrar.

Hennes beskrivningar av krigsrapporter och ransoneringar grundar den annars ofta ganska livsglada dagboken i en skrÀck som pÄminner om varför hennes dagbok blivit ett sÄ viktigt dokument.

Boken pÄminner mig om hur viktig litteraturen Àr, eftersom dagboken helt och fullt sÀtter lÀsaren i Annes skor och lÄter en uppleva bÄde det stora och det lilla i en tillvaro som annars hade gÄtt förlorad i historien.

Men samtidigt Àr det ocksÄ en bok som lider av att ha blivit det mest berömda vittnesmÄlet av förintelsen, eftersom det gett Anne Frank en helgonstatus samtidigt som den gjort henne till ett hjÀlplöst offer.

Jag tycker inte att det Àr rÀttvist att betrakta Anne enbart som ett oskyldigt barn, Àven om det ocksÄ Àr nÄgot hon Àr.

I lÀsningen av hennes anteckningar frÄn gömstÀllet kÀnns hennes egna tankar om livet betydligt viktigare, som nÄgonting ytterst mÀnskligt som gör henne till mÀnniska och inte bara ett offer.

Sorgen man kÀnner i lÀsningen beror pÄ att man sjÀlv kÀnner till tragedin som komma skall nÀr dagboken Àr slut. Det gör lÀsningen till en lÄngt mer plÄgsam upplevelse Àn Annes egna texter, som ofta vittnar om livsglÀdje, mod och hopp.

En del beskrivningar Àr drÄpliga och rentav muntra, och mina tÄrar kommer inte förrÀn med efterordet, som redogör för hennes och resten av familjens öde.

Jag Àr iallafall vÀldigt glad att jag Àntligen lÀst Annes dagbok, Àven om den emellanÄt har kÀnts seg att komma igenom.

Jag beundrar Anne och jag tycker att hennes verk Ă€r ett av de viktigaste historiska dokument som finns att lĂ€sa, men samtidigt tror jag att det Ă€r vĂ€ldigt viktigt att inse att hon ocksĂ„ bara var en mĂ€nniska – och att det Ă€r tillrĂ€ckligt.

“Het Achterhuis: Dagboekbrieven 12 juni 1942 – 1 augustus 1944”, 1947

InlÀgg senast uppdaterat: 23 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇