Bokrecension: Andarnas hus av Isabel Allende

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

NÀr Esteban Trueba ligger för döden Àr han mycket gammal och tÀrd av de politiska stridigheter som rÄder i Chile, dÀr han och hans familj levat och dÀr han alltid haft gott inflytande, fram till dess att militÀrdiktaturen blev ett faktum. Tillsammans med sin dotterdotter Alba och med hjÀlp av sin hustrus gamla anteckningsböcker börjar han skriva ner berÀttelsen om Rosa, den sköna, Clara den klÀrvoajanta, om barnen Blanca, Jaime och Nicolås, och om sitt Àlskade barnbarn Alba.

Det Àr en berÀttelse som tar sin början i den sjöjunfrulika Rosas död, och i Rosas syster Clara, en flicka som Àr full av egenheter. Hon Àger övernaturliga gÄvor; hon kan spÄ och fÄ saltkaret att flytta sig utan att röra vid det. Hon gifter sig senare med Esteban, men Àr aldrig riktigt hans. Hon svÀvar stÀndigt i en vÀrld dit ingen annan har tillgÄng, dÀr hon pratar med andar och fÄr föraningar om framtiden.

Clara och Estebans första barn Ă€r en dotter som fĂ„r namnet Blanca – den kanske enda normala unge som fötts i slĂ€kten Trueba, tycker Estebans syster. Esteban sjĂ€lv Ă€r alltid uppfylld av ett raseri större Ă€n honom sjĂ€lv, och han har inte mycket till övers för varken sin dotter eller de tvĂ„ tvillingpojkarna Jaime och NicolĂĄs som sedan föds.

Han Àlskar bara Clara, och sÄ den gamla familjefarmen Las Tres Marías som han bygger upp frÄn grunden.

BerÀttelsen som han och hans barnbarn skriver ned handlar om tre generationer kvinnor, om Clara, Blanca och Alba, och det Àr en berÀttelse om ambitioner, om krossade drömmar, förstörda Àktenskap och olycklig kÀrlek. Vi fÄr följa dem genom Ären och se dem vÀxa upp, tillsammans med mÀnnen som Àlskar dem och deras roller i Chiles allt blodigare historia.

Nu har jag skrivit om den hÀr recensionen fyra eller fem gÄnger och helt enkelt kommit till slutsatsen att jag inte kan förklara vad Andarnas hus handlar om pÄ ett bra sÀtt. Jag hittade titeln pÄ en lista över böcker att lÀsa innan man dör, och nÀr jag sedan kÀnde igen den pÄ en bokrea köpte jag den.

Det Ă€r en lĂ„ng, ganska lugn berĂ€ttelse som egentligen inte har nĂ„gon spĂ€nnande underliggande röd trĂ„d – inget brott som ska lösas eller hemligheter som ska förklaras. Det hĂ€r Ă€r en berĂ€ttelse om de tre generationer kvinnor som omger Esteban Trueba och hur de levde.

Det Ă€r inte en bok jag jĂ€ktar mig fram i, och i början hade jag lite svĂ„rt att hitta en handling i boken, eftersom den rör sig över en vĂ€ldigt lĂ„ng tidsperiod. Om författarinnan inte slĂ€ngt in sina flaggor av olika slag – de dĂ€r smĂ„ ledtrĂ„darna till vad som kommer hĂ€nda – sĂ„ vet jag faktiskt inte om jag orkat lĂ€sa den till slut.

Persongalleriet i den hÀr boken Àr nog det som jag njuter allra mest av. FrÄn den utomjordiskt vackra Rosa till den övernaturliga Clara, frÄn den rasande Esteban till den förnuftiga Blanca och de tvÄ tvillingarna Jaime och Nicolås som Àr lika olika som natt och dag, och sÄ Alba som rycks med av revolutionen och det fria folkets rÀtt.

Hur alla personer Àr sina egna och har starka personligheter ger boken en krydda som Àr vÀldigt vÀlkommen. SÀttet som varenda en av de olika personerna verkar spela roll för familjen Trueba Àr vÀldigt skickligt gjort, och varje karaktÀr Àr av stor betydelse.

NÄgot som dÀremot förvirrar mig en del Àr att landets namn aldrig nÀmns. Först lÀste jag nÄgot flyktigt om Barcelona och spanska och tog för givet att boken utspelar sig i Spanien. Sedan dyker inkaindianer upp och jag börjar fatta att vi inte befinner oss i Europa, utan i Sydamerika.

Jag börjar lÄngsamt förstÄ att boken förmodligen utspelar sig i Chile, men det tar lÄng tid eftersom jag inte Àr vidare bekant med landets hÀndelser och inga Ärtal nÀmns. Jag irriterar mig lite pÄ det, men det bidrar sÄklart ocksÄ till att boken blir mer tidlös, fri frÄn Ärtal och namn som kan binda den vid nÄgot.

Jag tycker ocksÄ om boken mycket mer sÄ lÀnge den inte handlar om politiken och det militÀra övervÄldet. Jag förstÄr att detta Àr nÄgot som Àr tÀtt sammanlÀnkat med landet, men jag tycker pÄ nÄgot sÀtt att boken gÄr ifrÄn sin ton nÀr det börjar vankas politik, marxism och militÀrkupp. Det Àr absolut inte dÄligt, men det skiljer sig mycket frÄn resten av berÀttelsen i min mening.

Kanske Àr jag helt enkelt för ung för att förstÄ den turbulens som skedde i den hÀr delen av vÀrlden nÀr boken skrevs, sÄ att jag inte riktigt kan ta det till mig? Eller Àr jag bara mer mottaglig för vardagens bekymmer? Jag vet inte riktigt.

Andarnas hus Àr en vÀldigt bra bok som jag vet Àr mÄngas absoluta favorit, men för mig Àr den inte en av de böcker man Àr tvungen att lÀsa innan man dör. Den Àr lÀsvÀrd, men lÀngre Àn sÄ strÀcker jag mig inte.

”La Casa de los Espíritus”, 1982

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇