Bokrecension: Abarat – Absolute Midnight av Clive Barker

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

NĂ€r jag – efter att nĂ€stan ha förlorat hoppet om att Abarat-serien nĂ„gonsin skulle avslutas – fick nys om att den tredje delen Ă€ntligen var pĂ„ vĂ€g, Ă„tta Ă„r efter att andra boken publicerats, sĂ„ ringde jag det svenska förlaget för att höra nĂ€r den skulle komma pĂ„ svenska.

Svaret var en besvikelse – inte alls. Serien har sĂ„lt för dĂ„ligt i Sverige för att den ska ges ut i sin helhet. AlltsĂ„ fick jag nöja mig med att ha de tvĂ„ första böckerna i serien pĂ„ svenska, och tredje delen pĂ„ engelska.

Nu Ă€r Abarat – Absolute Midnight inte sista delen i serien, heller. Enligt den pĂ„litliga kĂ€lla som internet utgör sĂ„ ska det utkomma tvĂ„ böcker till innan serien Ă€r komplett, med titlarna Abarat – The Dynasty of Dreamers och Abarat – The Eternal. Om det kommer dröja lika lĂ„ng tid innan fjĂ€rde boken kommer Ă„terstĂ„r vĂ€l att se.

Att gÄ över frÄn svenska till engelska mitt i en serie Àr natutligtvis inte en helt ideal situation, sÀrskilt inte i en serie dÀr mÄnga av namnen ocksÄ krÀver översÀttning. SvÄrast att hÄlla reda pÄ har varit bröderna John, Ätta personer i en, som alla heter John, kombinerat med nÄgot personlighetsdrag (pÄ svenska till exempel John Dryftig, John Spjuver, John Slasker och sÄ vidare).

Jag har försökt lösa det hela genom att kolla upp namnen pĂ„ internet och göra en lista – lite overkill kan vĂ€l tĂ€nkas, men jag gillar helt enkelt inte att inte ha koll pĂ„ vem som Ă€r vem.

Trots sprÄkövergÄngen tycker jag mig ÀndÄ se att boken Àr lika vÀlskriven pÄ engelska som jag uppfattat den pÄ svenska. Dock finns det flera saker som gör mig ledsen och lite besviken nÀr det kommer till den tredje delen i den hÀr serien, som jag hittills Àlskat oförbehÄllsamt.

Det kÀnns nÀstan som om Clive Barker sjÀlv glömt vad han skrev sist, hur karaktÀrerna betedde sig och vilken storyline som gÀllde. Boken börjar med att Candy bestÀmmer sig för att försöka skilja sig sjÀlv och prinsessan Boa Ät, och döm om min förvÄning nÀr det visar sig att prinsessan Boa Àr ond.

HallĂ„, vad hĂ€nde? Att hon Ă€r elak förĂ€ndrar den hĂ€r berĂ€ttelsen i grunden. Plötsligt fattar jag inte motivet som hittills legat till grund för hela den hĂ€r berĂ€ttelsen – att Candy sammanförts med Boa för att bevara denna rena, komplett goda sjĂ€l. Var kom ondheten ifrĂ„n om jag fĂ„r frĂ„ga? It makes no sense whatsoever, och inte finns det nĂ„gon acceptabel förklaring heller.

Hursomhelst sÄ krestar den tredje bokens handling mycket kring Moder Brokig, eller Mater Motley som hon heter pÄ engelska, och hennes plan att försÀnka Abarats öar i stÀndig midnatt, för att sjÀlv bli kejsarinna över hela arkipelagen.

Jag har tidigare berömt den hÀr serien för att man inte kan rÀkna ut vad som ska hÀnda i förvÀg, och det stÀmmer ocksÄ hÀr, men av nÄgon anledning tycker jag det blir för mycket i den hÀr boken. Den vindlar hit och dit pÄ ett vis som Àr pÄ grÀnsen till ologiskt.

Det hĂ€nder saker hela tiden, och det blir av nĂ„gon anledning för mycket. Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ varför – kanske Ă€r det det engelska sprĂ„ket som gör att jag ligger lite efter med att fatta precis alla detaljer, eller ocksĂ„ Ă€r det faktiskt en overload av hĂ€ndelser.

Visserligen har serien alltid balanserat pÄ grÀnsen till det absurda och ologiska, men nÀr saker hÀnder utan att jag riktigt fattar vitsen med varför de hÀnder eller till och med hur de hÀnder, sÄ blir jag ledsen. Jag Àlskar ju den hÀr serien sÄ mycket! Varför gÄr den Ät helvete?

Det kĂ€nns som om Clive Barker i den tredje boken gör sig av med storylines och karaktĂ€rer som man trodde skulle komma att spela en stor roll, för att istĂ€llet introducera allt fler nya saker, nya hĂ€ndelser, nya karaktĂ€rer – det verkar som om han vill skriva om berĂ€ttelsen för att han Ă€ndrat riktning (eller inte vet var serien Ă€r pĂ„ vĂ€g).

Flera gÄnger tycker jag att karaktÀrer förÀndrats i sin personlighet, att det hÀnder saker som inte tjÀnar nÄgot syfte alls, eller som tjÀnar till att ta död pÄ saker som jag trott var betydelsefulla.

Kanske Ă€r det Barkers vis att röra om bland korten och vĂ€nda allt uppochned, men jag gillar det inte. Att sĂ€ga att jag Ă€r besviken pÄ Abarat – Absolute Midnight Àr ingen lögn. Men jag mĂ„ste ocksĂ„ klargöra att det beror pĂ„ att jag jĂ€mför den med de tidigare tvĂ„ böckerna, som inte Ă€r en nĂ„dig mĂ„ttstock med tanke pĂ„ hur jag avgudar dem.

Den Àr fortfarande en spÀnnande bok, ett fantasyÀventyr utan vare sig grÀnser, regler eller like. Den tangerar fortfarande pÄ grÀnsen till det skrÀckinjagande pÄ ett sÀtt jag Àlskar.

Nej, allt jag har att sĂ€ga om Absolute Midnight Ă€r inte negativt. Den Ă€r ju trots allt fortfarande en del av den hĂ€r fantastiska serien. Men om jag ska fĂ„ viljan att lĂ€sa den fjĂ€rde delen nĂ€r den kommer ut, sĂ„ krĂ€vs det faktiskt mer Ă€n sĂ„ hĂ€r frĂ„n Barkers hĂ„ll. SkĂ€rp dig.

”Abarat – Absolute Midnight”, 2011

InlÀgg senast uppdaterat: 27 februari, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇