Bokrecension: A Clockwork Orange av Anthony Burgess

BerĂ€knad lĂ€stid: 8 minuter ⏳

A Clockwork Orange Àr en bok som jag Ă€ndrat uppfattning om med tiden. Första gĂ„ngen jag lĂ€ste den – med titeln En apelsin med urverk – tyckte jag inte alls om den. Jag hade svĂ„rt att ta till mig sprĂ„ket med sin pĂ„hittade ryska slang, och Ă€ven om jag förstod bokens budskap sĂ„ blev jag aldrig förtjust i den. Vid den tidpunkten hade jag inte heller sett Kubricks berömda filmatisering, vilket jag gjorde senare.

Även filmen tyckte jag var en svĂ„r och mĂ€rklig historia första gĂ„ngen jag sĂ„g den.

Det dröjde ganska lÀnge, men senare har jag sett om filmen flera gÄnger, och nu kan jag verkligen uppskatta den pÄ flera plan. Jag har förstÄtt mer av handlingen och vad verket egentligen vill sÀga, och nÀr jag fick syn pÄ boken i en svensk nyutgÄva sÄ bestÀmde jag mig för att köpa den och ge den en ny chans.

Precis som nÀr jag sÄg filmen för andra gÄngen sÄ blir boken vid en andra genomlÀsning mycket lÀttare att ta till sig.

Det Àr som om jag förstÄr och uppskattar den betydligt mer nÀr jag vet vad den handlar om och nÀr jag Àr beredd pÄ det sprÄkliga experimenterandet som pÄgÄr, och nÀr jag nÀrmar mig slutet pÄ boken kan jag knappt sluta lÀsa.

I boken möter vi femtonĂ„rige Alex, vars största intressen Ă€r ultravĂ„ld och klassisk musik. Han spenderar dagarna med att sova och nĂ€tterna med att misshandla, vĂ„ldta och rĂ„na tillsammans med sina tre ”drogisar”, det vill sĂ€ga hans gĂ€ng. I vĂ„ldet finner Alex en oerhörd tillfredsstĂ€llelse. Men sĂ„ blir han en kvĂ€ll arresterad och hamnar sĂ„ smĂ„ningom i fĂ€ngelse.

PÄ grund av all brottslighet Àr fÀngelserna i landet överfulla, och för att lösa problemet har regeringen bestÀmt sig för att införa Ludovicometoden, som Alex blir en av de första att utsÀttas för.

Genom att tvingas se filmer med grova vÄldshandlingar samtidigt som han blir drogad och upplever ett fruktansvÀrt illamÄende blir Alex hjÀrntvÀttad till en god medborgare. Blotta tanken pÄ att skada ett levande vÀsen gör att Alex drabbas av dödsÄngest. Mentalt bakbunden skickar myndigheterna ut honom i samhÀllet igen.

Det Àr möjligt att jag precis avslöjade lite vÀl mycket av handlingen, men jag ursÀktar mig med att de flesta vet Ätminstone vad filmen handlar om, och dessutom Àr det ju denna hjÀrntvÀtt som blir bokens och filmens stora dilemma. Genom att betinga Alex med illamÄende varje gÄng han vill begÄ en vÄldshandling skapar boken en debatt kring det fria valet, och det Àr detta som Àr bokens kÀrna.

Om man tar bort en mĂ€nniskas förmĂ„ga att vĂ€lja mellan gott och ont – vad gör det dĂ„ henne till? Om man inte Ă€r kapabel till att vĂ€lja det onda, blir man dĂ„ god? Och vad Ă€r egentligen godhet, sjĂ€lva viljan att göra gott, eller handlingen i sig? Är motvillig godhet ocksĂ„ godhet?

Boken vĂ€cker mĂ„nga tankar kring godhet och ondska, och vad som egentligen gör en mĂ€nniska god eller ond. Bokens mest berömda mening kan mycket vĂ€l vara den upprepade ”NĂ€r en mĂ€nniska inte kan vĂ€lja upphör hon att vara mĂ€nniska.”

Boken Àr ocksÄ intressant eftersom den lyckas vara bÄde tidlös i sina teman, men samtidigt sÄ tydligt en produkt av sin tid. Den Àr en dystopisk roman starkt prÀglad av en rÀdsla inför Ryssland och inspirerad av en vÀxande ungdomskultur.

Boken Ă€r skriven helt ur Alex synpunkt och innehĂ„ller hans alldeles egna slangsprĂ„k, en blandning mellan engelska och ryska – som vid min första lĂ€sning av boken blev förvirrande och irriterande, sĂ€rskilt dĂ„ man mĂ„ste ha i Ă„tanke att boken dessutom Ă€r översatt.

Den hÀr gÄngen tycker jag det blir intressant och roligt eftersom lÀsaren ofta kan gissa sig till ordens betydelse, och i slutÀndan har man vant sig vid sprÄket nÀstan helt. Inte ens nÀr det gÄtt flera dagar efter att jag lÀst ut boken kan jag sluta tÀnka pÄ tolshockar, litson och maltjikar.

Att boken Ă€r skriven ur Alex jagform bidrar ocksĂ„ till en hel rad intressanta effekter – bland annat faktumet att lĂ€saren fĂ„r sympatier med honom trots att han Ă€r sĂ„ totalt genomvidrig. Jag skĂ€mtar inte, han Ă€r sĂ„ motbjudande i sin sadism och sitt horrorsköna ultravĂ„ld, för att anvĂ€nda hans egna ord, att det Ă€r en klar bedrift av Burgess att man Ă€ndĂ„ kommer pĂ„ sig sjĂ€lv med att ha sympatier med honom.

Naturligtvis Ă€r Alex sjĂ€lvcentrerad och tycker stĂ€ndigt synd om sig sjĂ€lv, och hans berĂ€ttarperspektiv blir opĂ„litligt. Trots det Ă€r han Ă€ndĂ„ ett offer för ett större maskineri som gör honom lika illa som han gjort andra, och man Ă€r Ă€ndĂ„ alltid pĂ„ hans sida. Som han sjĂ€lv sĂ€ger i början av romanen: ”Satan i helvete mĂ„ ta er allihop, om ni era jĂ€vlar stĂ„r pĂ„ det godas sida sĂ„ Ă€r jag glad att tillhöra den andra avdelningen.”’

Han blir en sann antihjÀlte som man kÀnner sig dragen till trots att han Àr egocentrisk, sadistisk, skadeglad och vÄldsam. Att han bara Àr femton Är, helt övertygad om sin egen storhet, talar halvt slang och halvt gentlemannasprÄk och dessutom lyssnar pÄ Beethoven pÄ högsta möjliga volym bidrar till hur skrÀckinjagande han faktiskt blir. Dessutom spökar bilden av filmens otÀcke Alex, spelad av Malcolm McDowell, nÄgonstans i huvudet hela tiden.

Som sagt har jag lÀst boken i en nyutgiven svensk utgÄva som för första gÄngen Àr helt komplett. Jag visste inte det hÀr, men bokens sista kapitel blev borttaget nÀr boken publicerades i USA, och filmen Àr sÄledes baserad pÄ den beskurna versionen, precis som den förra svenska översÀttningen.

I sista kapitlet vĂ€nder Alex ganska helt om i sina Ă„sikter och sin livsĂ„skĂ„dning, vilket ger boken en helt annan avslutande ton. SjĂ€lv Ă€r jag inte sĂ€ker pĂ„ att jag gillar det – pĂ„ nĂ„got vis har boken större effekt nĂ€r den slutar med en mörkare ton som i mina ögon verkar passa Alex bĂ€ttre. Jag föredrar nog boken utan det avslutande kapitlet om jag fick vĂ€lja.

Sammanfattningsvis; vid denna andra genomlÀsning uppskattar jag den hÀr boken betydligt mer Àn vad jag gjorde första gÄngen, och jag tror att det hÀr Àr den typen av roman som nÀstan krÀver att man lÀser den mer Àn en gÄng för att man verkligen ska fatta vad den gÄr ut pÄ.

Det moraliska och etiska dilemmat Ă€r fortfarande bokens stora kĂ€rna och poĂ€ng, och pĂ„ grund av det Ă€r det en tidlös bok som kĂ€nns viktig att lĂ€sa för alla generationer. LĂ€s den, och mer Ă€n sĂ„ – lĂ€s den flera gĂ„nger.

”A Clockwork Orange”, 1962

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇