Bokrecension: 438 dagar av Johan Persson & Martin Schibbye

BerĂ€knad lĂ€stid: 6 minuter ⏳

Jag försökte följa deras öde pÄ löpsedlar, i artiklar, nyhetsinslag och tillslut presskonferensen de höll nÀr de kom hem. Jag lyssnade pÄ den direkt i mobilen och blev sÄ berörd att jag satt med tÄrar i ögonen pÄ pendeltÄget hela vÀgen hem frÄn jobbet.

Och slutligen sÄ bÀnkade jag min Àven vid deras sommarprat. Men jag har inte kunnat fÄ nog. Utan har hela tiden haft frÄgor kvar som inte fÄtt nÄgra svar. Jag var liksom tvungen (och peppad pÄ) att lÀsa boken nÀr den kom ut.

Jag har just lĂ€st klart Martin Schibbye och Johan Perssons bok “438 dagar” och Ă€r omskakad, frustrerad och ögonöppnad. Jag har den senaste tiden levt i en parallellvĂ€rld av röd ökensand, törst och vassa buskar. Jag har kĂ€nt och levt mig in i vanmakt och vĂ€nskap, smutsiga fĂ€ngelseceller och psykologisk terror och det flĂ€mtande hoppet om rĂ€ttvisa och rĂ€ttskipning.

Men det som fastnade mest var just insikten av storpolitikens delikata och (nÀstan) osynliga vÀgar, frÄn makthavarens skrivbord och företagens plÄnbok till oljefÀltens flyktingar. Det Àr en fantastisk vÀlskriven berÀttelse, lÀttlÀst och spÀnnande (trots att man vet hur det slutar). I boken blandas journalistiskt vÀlavvÀgda ord med privata brev, och mÄlande fÀngelsebeskrivningar med rÄ galghumor.

Boken tar verkligen med lÀsaren pÄ en resa. Jag fÄr t.ex. svar pÄ djupet om vad ursprungsreportaget handlade om. Och jag förstÄr plötsligt att Ogadenkonflikten i grunden handlar om markförvaltning och naturresurshushÄllning, eller snarare bristen pÄ det.

Jag förstÄr ocksÄ att utlÀndska (bl.a. svenska) exploatörer spelar en viktig roll i att civilbefolkningen blir fördrivna frÄn sin mark och sina hem och dessutom utsÀtts för omÀnskliga övergrepp och utstuderat vÄld. Och jag blir ledsen över faktumet att det Àr sÄ otroligt tyst om detta.

Allt mĂ€nskligt lidande sker helt undangömt för att vĂ„ld och hot och fĂ€ngelsestraff fungerar effektivt som munkavlar. Jag ser plötsligt att detta kan hĂ€nda överallt i vĂ€rlden nĂ€r eftertraktade naturresurser börjar ta slut. Är det inte olja i Ogaden sĂ„ Ă€r det rent vatten i Asien eller mineralutvinning i Europa.

I somras sa en slÀkting till mig att hen inte förstod varför de tvÄ journalisterna gjorde det dÀr farliga reportaget.

“Ja, jag fattar att det sĂ€kert var nĂ„got viktigt att skriva om, men det var Ă€ndĂ„ dumdristigt att tro att det skulle gĂ„ vĂ€gen. De fĂ„r ju lite skylla sig sjĂ€lva” typ.

Och “Det kan ju, oavsett nyhetsvĂ€rdet, inte ha varit vĂ€rt att sitta fĂ€ngslade i mer Ă€n ett Ă„r? De borde tĂ€nka pĂ„ sina anhöriga“.

Jag blev bÄde rÀdd och nedslagen över det resonemanget. Det Àr ju inte nyhetsvÀrdet som avgör om det Àr vÀrt att sitta fÀngslade utan snarare mÀnniskovÀrdet och drivet att som journalist lyfta fram de svagas röster.

Det Ă€r ju dessa modiga mĂ€nniskor – med tillrĂ€ckligt starkt rĂ€ttspatos för att vara obekvĂ€ma och utsĂ€tta sig sjĂ€lva för risker för att pĂ„visa orĂ€ttvisor och övergrepp – som Ă€r livsviktiga för att vĂ€rlden ska fungera nĂ„gorlunda demokratiskt.

Jag blir sĂ„ ledsen över struts-atityden att “sĂ„ lĂ€nge det Ă€r lugnt och skönt i mitt eget liv sĂ„ Ă€r det nog lugnt och skönt överallt pĂ„ jorden”. Att ett land fĂ€ngslar bĂ„de inhemska och utlĂ€ndska journalister pĂ„ falska grunder, visar pĂ„ att makten inte tolererar oliktĂ€nkande och uppenbarligen kan gĂ„ hur lĂ„ngt som helst för att döda yttrandefriheten.

Samtidigt har diskussionen om Etiopien nÀra pÄ tystnat hÀr hemma sÄ fort Martin och Johan blev fria.

Jag kĂ€nner sĂ„hĂ€r, att om vi pĂ„ nĂ„got sĂ€tt brydde oss om att “Etiopiensvenskarna” skulle slĂ€ppas fria sĂ„ Ă€r det ocksĂ„ vĂ„r förbannade skyldighet att lĂ€sa boken och förstĂ„ vad tusan de försökte uppmĂ€rksamma oss pĂ„. Och vad de riskerade allt för att förmedla.

För vi kan inte bara bry oss om att tvÄ svenska medborgare till varje pris skulle hem till tryggheten.

Vi mÄste ocksÄ visa samma medmÀnskligt engagemang för de mÀnniskor som lever kvar i den dagliga utsattheten och det under total frÄnvaro av insyn. Vi har genom boken, möjlighet att lÀra oss mer om hur utlÀndska investeringar pÄverkar civilbefolkningen i Etiopien, och sedan frÄga oss sjÀlva om det verkligen Àr okej att svenska företag som Lundin petroleum och H&M investerar i lÀnder som Etiopien.

Kan svenska företag Ä ena sidan jobba med uppförandekoder, Ä andra sidan etablera sig i en diktatur och bidra till att pynta för militÀrens övergrepp pÄ vÄra mÀnskliga rÀttigheter? Kanske Àr det dags att se över var ens pensionspengar placeras?

Och om du verkligen verkligen inte orkar lĂ€sa boken bör du i alla fall se dokumentĂ€ren â€œDiktaturens fĂ„ngar” som visades pĂ„ SVT för nĂ„gon vecka sedan. Efter att du sett den kommer du, hur som helst, att vilja lĂ€sa boken.

InlÀgg senast uppdaterat: 5 mars, 2022

📚 Vinn en bok!

Vi lottar ut 1 bok varje dag pĂ„ 1MiljonBoktips.se đŸ˜Č
Ange din e-postadress nedan för att delta i utlottningen idag 👇

Du mÄste bekrÀfta din prenumeration via e-post för att delta i tÀvlingen. Vi skickar aldrig skrÀppost till dig eller delar din e-postadress.
Ta reda pÄ mer i vÄr Integritetspolicy.

Har du lĂ€st nĂ„gon bok som Ă€r nĂ€mnd i inlĂ€gget? LĂ€mna din recension nedan 👇