Om författaren
Fjodor Dostojevskij är verkligen en av Rysslands mest inflytelserika författare. De många svårigheterna i hans liv återspeglade sig i hans arbete och hjälpte honom att skapa minnesvärda karaktärer som tillsammans bildar en detaljerad bild av Ryssland från 1800-talet.
Dostojevskij tar fram ”den lilla mannen”, en person som du skulle passera på gatan utan att tänka igen, men i själva verket som representerar livet för majoriteten av människor.
De är ryggraden i ett land, och endast genom att förstå livet för en röstlös människa kan det psykologiska porträttet av ett land börja målas.
Det här är min lista över vad jag anser vara Fjodor Dostojevskijs bästa böcker. Jag hoppas innerligt att du hittar en ny, fängslande bok att läsa!
1. Brott och straff
Den fattige studenten Rodion Raskolnikov får idén att ta sig ur sin och sin familjs förtvivlade situation genom att mörda en gammal, ohederlig och girig pantlånerska och lägga beslag på hennes gömda förmögenhet, så att han har råd att avsluta sina studier och kan vara till gagn för samhället. Han är påverkad av de rådande nihilistiska teorierna, där stora andar och starka karaktärer som han själv inte står under gängse lagar och moral, om de idealistiska målen främjas. Mordet förlöper dock inte helt enligt plan och hans uppfattning om sig själv som en nihilistisk övermänniska krackelerar tiden efter mordet. Trots kännedomen om mördaren, så är det lika spännande som i en kriminalroman att följa utredningen av mordet, och förhöret av Raskolnikov är som en psykologisk thriller med en lysande dialog mellan förhörsledaren och de misstänkta.
Brott och straff är Dostojevskijs populäraste roman och den hör till världslitteraturens största verk. Det är den första av hans stora romaner, där han har lyckats fullt ut med att framställa karaktärer, som på ett trovärdigt sätt representerar olika ideologier.
”Dostojevskij är den enda diktaren, som jag har lärt mig något av. Han är den största av de ryska giganterna.” – Knut Hamsun
Brott och straff är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
2. En liten hjälte
En liten hjälte utspelar sig under några sommardagar på ett gods utanför Moskva, där medlemmar av den ryska överklassen roar sig med överdådiga fester, vackra utflykter och sorglösa sysslor. Huvudpersonen är en 11-årig pojke som är fascineras av och förälskar sig i en av godsets gäster, den vackra och melankoliska – samt vuxna och gifta – Madame M. Genom pojkens klara blick får man en inblick i vad som sker bakom den polerade fasaden – däribland den snedställda balansen mellan könen och de vuxnas nedlåtande och tanklösa beteende gentemot barn. Berättelsen rymmer också några mycket vackra naturskildringar och är först och främst en vacker beskrivning av en pojkes första möte med den erotiska kärleken.
När Dostojevskij arresterades 1848 för ”revolutionär verksamhet” på grund av sitt medlemskap i den intellektuella föreningen Petrasjevskijgruppen skickades han först till Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg.Här satt han fängslad i åtta månader i väntan på den slutgiltiga domen. När han efter tre månader i det mörka fängelset fick lov att ha stearinljus i sin cell, började han genast att skriva, vilket resulterade i En liten hjälte. Denna korta berättelse bildar en stark kontrast till de omständigheter som den skrevs under.
”… En liten hjälte, en märklig legering av shakespearskt sagospel och psykologiskt inträngande skildring av en elvaårig pojkes sexuella uppvaknande … Vi kastas mellan blixtbelysningar av själens hemliga skrymslen och beskrivningar av ett landskap som liknar en paradisdröm.” – Göran Lundstedt, Tidningen Kulturen
En liten hjälte är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
3. Dubbelgångaren
Goljadkin möter en dag i S:t Petersburg sin dubbelgångare – en man som liknar honom på pricken. Det visar sig att han också bär samma namn, och verkar till på köpet ha fått anställning i samma ämbetsverk! Dubbelgångaren nästlar sig in i alla hans relationer. Är det inte också så att den falske Goljadkin börjat baktala honom? Allt med avsikt att utmanövrera honom, förgöra honom.
Dubbelgångaren var Fjodor Dostojevskijs andra roman. Senare skulle han kalla den en av sina viktigaste. Inspirerad av den tyske romantikern E. T. A. Hoffmann målar han ett lika fängslande som skräckinjagande porträtt av en man som stegvis dukar under för sin hallucination.
Här i översättning av Eugen von Sabsay & Chrissy Sterzel.
FJODOR DOSTOJEVSKIJ [1821-1881] är mästaren från S:t Petersburg, en av de största romanförfattarna genom tiderna. Hans mest inflytelserika verk är Brott och straff [1866], Idioten [1869] och Bröderna Karamazov [1880].
4. Vita nätter
Berättelsen utspelar sig under fyra nätter i Sankt Petersburg, som med sitt nordliga läge karakteriseras av sina ljusa sommarnätter – de vita nätterna i juni och juli när ljuset aldrig försvinner. Under dessa nätter stryker berättelsens huvudperson omkring på stadens gator. Han har varken vänner eller familj och hans enda kontakt med omvärlden är att betrakta livet som utspelar sig runt omkring honom under hans ensamma promenader. Istället för att leva livet betraktar han det och drömmer sig bort från verkligheten genom att göra sig föreställningar om andra människors öden och drömmar. Men en natt möter denna drömmare plötsligt sina drömmars flicka i det verkliga livet och får på så sätt möjlighet att bryta sin isolerade drömtillvaro.
Vita nätter skrevs 1848, under Dostojevskij ungdomsår, strax innan han dömdes till åtta års förvisning till Sibirien för revolutionär verksamhet. Med sin graciösa lyriska och eteriska ton är romanen unik i författarskapet. Det är en djupgående analys av den romantiske drömmaren och en av de vackraste kärlekshistorier i världslitteraturen. Dess popularitet understryks av nio filmatiseringar världen över: Ryssland, Italien (Luchino Visconti), Frankrike (Robert Bresson), Irak, Indien (flera versioner) och senast år 2009 i USA.
”Hela berättelsen svävar iväg på ett moln av musik, kärlek och romantisk fantasi. Tingen har en underordnad roll i detta verk som förmodligen är det mest lyriska av allt han skrivit.” – Geir Kjetsaa
”Vita nätter skiljer sig från hans tidigare verk med sitt bedårande ljus och finstämda ton, sin atmosfär av knoppande ung känslosamhet, sina eleganta och kvicka godmodiga parodier.” – Joseph Frank, Dostoevsky
Vita nätter är tillgänglig som ljudbok och e-bok.
5. Spelaren
Dostojevskijs idé var att berätta om sina egna duster med speldjävulen, i lätt maskerad form – huvudpersonen fick namnet Alexej. Kvinnan som han är så besatt av, Polina, står den verkliga förebilden mycket nära.
Allra roligast i boken är farmor, den gamla stormrika gumman som arvingarna, med den pensionerade generalen i spetsen, önskar livet ur för att få ärva hennes ofantliga rikedomar – men så grips även hon av spelraseri och spelar bort allt hon äger!
Trots romanens korta format – blott 150 sidor – lyckas Dostojevskij ingående presentera en rad personlighetstyper och nationella karaktärer, fransmän, engelsmän och framförallt ryssar. Särskilt komplicerade är hans känslor för dessa sysslolösa rika ryssar som lever lyxliv i Europa och bevistar casinon som slappt överklassnöje.
Med Dostojevskijs sedvanliga febriga intensitet blixtrar det ena mästerliga personporträttet efter det andra fram, i förbifarten, samtidigt som han berättar den maniska historien om Alexej och rouletten.
Vem var Fjodor Dostojevskij egentligen?
Den ryske romanförfattaren Fjodor Dostojevskij var välkänd i sitt land under sitt liv och har sedan dess prisats världen över som författare. Han är mest känd för att ha skrivit romaner som hade en stor förståelse för psykologi (studiet av hur det mänskliga sinnet fungerar), särskilt psykologin hos människor som, förlorar sitt förnuft, skulle bli galna eller begå mord.
Den unga mannen
Fjodor Dostojevskij föddes i Moskva, Ryssland, den 11 november 1821, son till en läkare. Hans familj var mycket religiös och Dostojevskij var djupt religiös hela sitt liv. Han började läsa mycket när han var ung. Han utbildades först av sin mor, far och lärare, men vid tretton år gammal skickades han till en privat skola. Två år senare dog hans mamma. Hans far, en grym man, mördades 1839, när Dostojevskij var arton och gick i skolan i St. Petersburg, Ryssland. Dostojevskij utbildades till militäringenjör, men han ogillade skolan och älskade litteratur. När han slutade skolan vände han från karriären han utbildats till och ägnade sig åt skrivandet. Hans tidigaste brev visar att han är en ung man med passion och energi, samt något mentalt instabil.
Tidiga skrifter
Dostojevskij började sin karriär med att skriva skönlitteratur om fattiga människor i svåra situationer. År 1843 avslutade han sin första roman, Poor Folk, en social berättelse om en nedstämd statsarbetare. Romanen hyllades av en respekterad kritiker. Dostojevskijs andra roman, The Double (1846), mottogs mindre varmt; hans senare verk på 1840-talet mottogs kallt. The Double har dock kommit att bli känt som hans bästa tidiga verk, och på många sätt var det före sin tid.
Bristen på framgång med The Double oroade Dostojevskij. Från 1846 till 1849 präglades hans liv och arbete av planlöshet och förvirring. De noveller och romaner han skrev under denna period är till största delen experiment i olika former och olika ämnesområden.
Dostojevskijs liv visade något av samma mönster av osäkra experimenterande. 1847 gick han med i en något omstörtande (antistatlig) grupp kallad Petrashevsky Circle. 1849 arresterades medlemmarna. Efter åtta månader i fängelse ”dömdes” Dostojevskij till döden.
Men i verkligheten var den här meningen bara ett skämt. Men vid ett tillfälle trodde Dostojevskij att han bara hade ögonblick kvar att leva, och han glömde aldrig känslorna av den upplevelsen. Han dömdes till fyra års fängelse och fyra års tvångstjänst i armén i Sibirien, Ryssland.
Åren av förändring
Dostojevskij återvände till S:t Petersburg 1859 med en ohälsosam hustru, Maria Issajeva, som han hade gift sig med i Sibirien. Deras äktenskap var inte lyckligt. För att försörja sig själv redigerade Dostojevskij tidskriften Time tillsammans med sin bror Mikhail och skrev ett antal fiktiva verk. 1861 publicerade han Memoirs from the House of the Dead, ett skönlitterärt verk baserat på hans erfarenheter i fängelset. I stort sett visade hans skrifter under denna period inga större konstnärliga framsteg jämfört med hans tidiga arbete och gav ingen antydan om den storhet som kom fram 1864 med hans Anteckningar från underjorden.
Dostojevskijs liv under denna period präglades av dålig hälsa, fattigdom och komplicerade känslosituationer. Han blev kär i den unga studenten Polina Suslova och hade en frustrerande affär med henne i flera år. Han reste utanför landet 1862 och 1863 för att komma bort från de människor som han var skyldig pengar, för att förbättra sin hälsa och för att spela.
Notes from the Underground är en kort roman. I detta verk försöker Dostojevskij rättfärdiga existensen av individuell frihet som en nödvändig del av mänskligheten. Han argumenterar mot uppfattningen att människan är en varelse av förnuft och att samhället kan organiseras på ett sätt som garanterar människors lycka. Han insisterar på att människor önskar frihet mer än lycka, men han ser också att okontrollerad frihet är en destruktiv kraft, eftersom det inte finns någon garanti för att människor kommer att använda friheten på ett konstruktivt sätt. Faktum är att historiens bevis tyder på att människor söker förstörelse av andra och av sig själva.
Inlägg senast uppdaterat: 13 februari, 2022